Sidor

tisdag 8 september 2015

Läsvärt om vägen till Trafikverket

Trafikverket har fått ta emot mycket kritik sedan starten i april 2010. Järnvägens återkommande problem, trafiksituationen i städerna, tilltagande missnöje med tillgänglighet på landsbygden och kontroversiella stora projekt som Förbifart Stockholm och Västlänken är några av de faktorer som har skapat en grogrund för missnöje.

Ibland är kritiken mot Trafikverket rättfärdig, men ofta tycker jag att den är missriktad. Det kan vara att den fokuserar på förhållanden som Trafikverket ärvde från sina föregångare (t.ex. järnvägsunderhållet), underskattar svårigheten att skapa en effektiv styrning av något så komplext som transportsystemet (t.ex. nya upphandlingsformer och ansvarsfördelning mellan myndigheter), eller missar otydligheter i den politiska styrningen (t.ex. balanseringen av klimatmål och andra mål i kapacitetsutredningen).

Mot denna bakgrund är det intressant att Trafikverket nyligen publicerat en ambitiös skrift om dess tillkomst och första verksamhetsår under namnet Vägen till Trafikverket. Denna "broschyr" på 108 sidor tillkom på initiativ av den avgående generaldirektören Gunnar Malm. När avgående chefer själva leder skrivandet av sitt eftermäle brukar slutresultatet inte bli särskilt bra. Men jag tycker att den här skriften är ett undantag. Även om det är tydligt att det är Gunnar Malms och verksledningen som för fram sitt perspektiv och i någon mån ikläder sig en hjälteroll, så är det en balanserad historieskrivning som inte drar sig för att lyfta fram alla spänningar, konflikter och svårigheter som har kännetecknat den nya planeringsmyndigheten på transportområdet. I statsvetaren och före detta trafikverksstrategen John Hulténs inledande del om förhistorien kan vi läsa att det var nära att det blev en fristående planeringsmyndighet fristående från beställarorganisationen, om spänningar inom organisationerna, om osäkerhet för chefer och personal, om stridigheter kring den regionala organisationen och om retoriken om en helt ny myndighet med ett samhällsutvecklaruppdrag. I den andra delen som Hultén skrivit tillsammans med nuvarande chefen för strategisk utveckling Agneta Wargsjö får vi läsa om det första verksamhetsåret, om turbulensen kring järnvägsunderhållet, om missnöje med regeringen i samband med fastställandet av den nationella infrastrukturplanen 2010, om bakgrunden till kapacitetsutredningen och inte minst om det interna organisations- och effektiviseringsarbetet och samspelet med andra aktörer i det svenska samhället. Andra kapitel handlar om Trafikverkets nya identitet som samhällsutvecklare med transporter som medel, om järnvägens organisation, och om Trafikverkets nya roll som renodlad beställare  som sätter funktionskrav istället för att i detalj specificera utformningen av ny infrastruktur. Sammantaget får läsaren både en detaljerad historisk redogörelse och en fördjupning i de tankar som ligger till grund för Trafikverkets arbetssätt.

Det vore väl utmärkt om många andra läste detta och kompletterade med sina perspektiv både inifrån och utifrån Trafikverket. Tyvärr verkar skriften ännu inte ha kommenterats i det offentliga rummet överhuvudtaget. Enda referensen jag känner till är Statskontorets uppföljning av Trafikverket och Transportstyrelsen. Det är kanske inte alla som har tid eller förmåga att läsa 108 sidor text om omorganisation i myndighetsvärlden, men jag uppmuntrar åtminstone er därute som grubblar över Trafikverket att göra det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar